![]()
Det är sommar och semestertider på ett koloniområde i Malmös östra delar. Lasse’s sommarkiosk vid ingången har öppet i några veckor till och det vilar ett varmt och sävligt lugn över stugor och täppor. Några gräsmattor är minutiöst kortklippta och andra är översållade med barnleksaker och trädgårdstomtar. Den kollektiva individualismen härskar i kolonin.
Det är, som John Taylor uttrycker det, en plats där ”man kan uttrycka sig personligt och konstnärligt”.
![]()
![]()
Målade i frustration
För hans och sambon Torun Jordes del innebär det att kolonistugan för tillfället ser ut som Fantomens dödskallegrotta med hastigt ditmålade ögon och tänder. John Taylor förklarar att det är där fönstren ska sitta och att målandet skedde i kreativ frustration efter några glas vitt.
Stugan, som de köpte förra sommaren, var ursprungligen mindre och risigare men tillsammans har John och Torun lagt otaliga timmar på bygget. De gör det mesta själv. Om de inte kan så finns alltid Youtube och om inte det räcker kan de fråga kompisar eller grannar.
![]()
![]()
![]()
Men det har blivit mycket jobb.
– Det är knappt vi har tid att träffa folk längre, säger Torun.
Kopplar av från trädgårdsarbetet i trädgården
Valet av fritidssysselsättning är egentligen inget märkligt. Svensken i gemen är rent statistiskt sett glad i koloni- och odlingslotter. Men John och Torun arbetar dessutom professionellt med grönska hela dagarna. John Taylor jobbade fram till i sommar som slottsträdgårdsmästare i Malmö. Sambon Torun arbetar på serviceförvaltningen och ansvarar för att den grönska som drivits upp hamnar på stadens gator och torg.
– Och här finns det ingen som pinkar på eller stjäl växterna, säger Torun.
![]()
![]()
![]()
Fast eftersom Torun blivit chef har hon hamnat bakom ett skrivbord och längre från växterna. Det är i alla fall John Taylors förklaring till att de valt att bli kolonister. En annan är att de trivs med att bo i lägenhet och ha nära till stadens nöje samtidigt som de vill ha en grön oas nära till hands.
Villa var inget alternativ.
– Vi ville inte ha ett hus med jättestor trädgård, då var det här en bra kompromiss. Det är ganska basic, säger John Taylor.
Mästarmöte i rabatten
För engelsmannen Taylor är kolonilotterna med stuga en exotisk företeelse. Han är uppväxt med så kallade ”allotments”.
Det vill säga en odlingslott för grönsaker där man på sin höjd fick ha ett skjul. Han berättar att odlingslotterna blev ett nödvändigt inslag i samband med skiftesreformer i England där fler människor flyttade in till städerna. Då hade de kvar odlingslotterna för att kunna odla för husbehov. Ofta nere vid järnvägsspåren. Den lilla raden med majrovor i trädgårdslandet visar sig också ha en framskjuten plats i John Taylors engelska historia.
Trädgårdsmästaren från Sheffield förklarar att majrovan revolutionerade jordbruket i början av 1700-talet eftersom det var lättodlat och gav bra avkastning. Den störste pr-mannen för majrovan hette Charles Townsend (1674-1738). En adelsman som gått till historien och de engelska skolböckerna som ”Turnip” Townsend.
![]()
![]()
![]()
Det blir lätt så här med John Taylor. En fråga om något i rabatten leder ofta till något helt annat. Som till exempel en utvikning om industriella revolutionen eller, allra mest, om fotboll.
Han berättar till exempel om hur han fick en chans att prata med Tom Prahl som tagit guld med favoritlaget Malmö FF. John Taylor ville veta allt om laget men den trädgårdsintresserade tränaren ville bara veta hur han skulle bära sig åt för att få så fina tomater som möjligt.
Så kan det gå.
”Vill vi göra världen till en vackrare eller fulare plats”
Men när John Taylor får gå loss om trädgård och trädgårdsarbete så handlar det i alla fall om fler dimensioner än skötsel, gödsel och vackra färger.
– När jag jobbar med och pratar om trädgård vill jag få in sådant som konst, litteratur och historia. Ibland till och med politik, säger John Taylor.
Samtidigt som han vill kunna få in trädgården i samhället så inser han att det finns olika mycket svängrum för att föra ut de tankarna beroende på vilket forum han rör sig i.
John Taylor har till exempel inte hur mycket utrymme som helst att prata om majrovans politiska sprängkraft som programledare i Trädgårdstider.
– Men jag får in lite då och då. De som känner mig hör att det kan ligga i undertexten av vad jag säger.
– Sedan säger jag ju att ”vill vi göra världen till en vackrare eller fulare plats?”, och om inte det är politiskt så vet jag inte vad som är det.
Avstressande miljö
Även om den intellektuella debatten om trädgård är svag i Sverige så är den sociala effekten mer etablerad. Till och med Kriminalvården har trädgårdsarbete som ett sätt att återbörda fångar till samhället.
Under sin tid i Malmös slottsträdgård hade John Taylor varje år runt 35 personer som, av olika skäl, arbetstränade eller praktiserade i myllan. Gott om syre, ingen stress och inte samma krav på att ”leverera”.
– I vanliga vardagen är det annars fullt av stressmoment. Förutom jobbet ska du hinna till bussen, tvättiden. Fan, ibland har man ju knappt tid att tänka.
![]()
![]()
John Taylor har ingen statistik på hur arbetsträningen och praktiken i trädgården fallit ut men har mött några som varit med efteråt.
– Det är många som mår bättre och hittar en ny balans i livet. De går tillbaka till sitt gamla jobb eller söker nytt. De kommer vidare.
– Och om någon kommer fram på öppen gata och säger tack så är det ju något av det bästa man kan vara med om.
Tidsplanen har spruckit
Livet på kolonin låter egentligen som allt annat än rogivande. John och Torun berättar om fönster som krånglar, åttametersgranar som måste fällas och projekt som tar mycket längre tid än vad de egentligen hade trott. Och då har de ändå varit här i princip varje helg sedan förra sommaren.
Under vintern tillbringade John dessutom en hel månad på bygget för att snickra ifatt. Badrum och kök saknas fortfarande.
– Jag trodde egentligen att vi skulle vara klara med stugan nu men idag tror jag snarare att det är nästa vår som gäller, säger John Taylor med ett leende som antyder att ”manana” är helt okej.
![]()
![]()
Det behöver inte gå så snabbt på kolonin. Det är en av poängerna.
Även om John Taylor med åren blivit en offentlig person så är det inget som märks här. Det är i all fall inga grannar som hänger över staketet för att fråga trädgårdsmästaren från TV om hur man ska gödsla grönsakslandet eller klippa fruktträden.
Här är han bara en granne av många. Några har varit här sedan Bulltofta flygplats fanns i närheten och det luktade flygplansbränsle hela dagen och några tillhör den nya gröna våg av koloniägare som kommit på senare år.
– Det är en bra blandning.
![]()
![]()
Artikeln publicerades först på Allers.
Bild: IBL
